Om några veckor åker jag till Stockholm med min beloved klass. Vi ska ta dykcertifikat. (Jag är inte säker på om jag stavade det där rätt. Dykkörkort är lättare, men låter så dumt. Hehe.) Jag har provat att dyka en gång innan, och det är en sån hatkärlek. Jag har aldrig varit så totalt livrädd innan jag hoppade i vattnet. HAT. Känslan av att andas under vattnet är dock helt underbar. KÄRLEK. Mina lungor, trumhinnor och blodkärl i ögonen kan spricka om jag gör fel. HAT.

Nån till kärlek kan jag inte komma på. Däremot kan jag räkna upp de tusentals hat-punkter jag har. Men den där underbara känslan av att andas när man inte borde kunna det, den väger upp det hatet. Det är helt enkelt värt bortsprängda lungor och ögon. Vem behöver sånt liksom?..

Min fråga till er: Skulle ni ta risker för att uppleva otroliga saker? Jag tänker på bungyjump, fallskärmshoppning och ja.. dykning. Kanske dyka med hajar, insmord i fiskleverolja?.. ;)